Ja , så är den äntligen här den efterlängtade Vårdagjämningen och de ljusa dagarna blir längre och längre....att man tycker det är sååå underbart varje år?...märkligt men så är det.
Just denna vårdagjämning-22 har dock gjort ett avtryck på mig...plötsligt händer det och drabbar även mig...
Jag är ju långt ifrån ensam att bli konstaterad positiv men trodde i min enfald att jag skulle klara mig, det har ju ändå gått över två år!!
Nåja , efter tre vaccinsprutor blir det ju ganska lindrigt mot andra som drabbats betydligt värre.
Just denna helg visade sig funka perfekt inlindad i filtar och dunkappa i vilstol på vår altan och suga in så mycket D-vitamin det bara går!!
.....
Lite vår fix orkas dock med så dags för att ta fram fjolårets frön ur frysen från våra fina luktärter.
Gör som vanligt, frösår i kruka med plastpåse ett par veckor och sen ut på altan för att bli riktigt avhärdade och kraftiga. Denna gång ca 80 frön så vi får se hur många plantor det blir. Tar sig alla får jag dela med mig!
För mig en rehab och ganska stilla vecka tills allt känns ok igen, nu får vi njuta av den härliga tid som kommer. Fördelen med att suttit "konvalescent" är att jag fått lyssnat in alla nytillkomna.
Tranor, ringduva, starar , tofsvipa, bofink är några av "återvändarna".
//A
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar